Varje kväll samma sak. Jag är så trött så att jag knappt kan stå på benen. Jag har nästan precis somnat, men tvingat mig upp ur sängen en stund till. För min egna stund. Ett par timmar till innan John Blund skall få dejta även mig. Nu har precis hans möte skett med Lilleman Johansson.
Med tunga steg och trötta ögon patrullerarar jag mellan kaoset. "Plötter" överallt, i alla dess färger dessutom. Det är noga vart jag sätter ned min fot. "We wish you a Mer..." Åh nej! Tyst! Nej! Inte låta...du kan väcka...Puh, den spelande tomten tystnar. Jag fortsätter mitt patrullerande.
Jag stannar upp. Plötsligt är jag inte trött längre. Jag känner mig klarvaken och jag ler. Allt "plötter" och alla färger har nått en ny dimension. Herregud, det är ju ett konstverk jag ser framför mig- ett mästerverk, skapat av den största. Det sprider sig dessutom över hela hemmet, i alla rum. Konstnären har satt sina spår. Det är vackert. Jag blir varm inombords. Tänk att jag får vara med om dessa storslagna verk vareviga dag. Jag är tacksam, tacksam för att jag är närmast den store Picasso Johansson.
Jag smyger mellan alla saker och funderar. Ska man verkligen förstöra detta konstverk?
Okej, låt gå. Imorgon skapar vi nya.
Länge leve konsten. /Fru F.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar