Krigsförklaring mot "att göra listor".

Mr Oa:
- Men du har någon sådan där grej...
Fru F:
- Vadå?
Mr Oa:
- Jo, att du ska hela tiden...

Och så fick han mig åter att tänka, men inte utan att jag blev lite sur förstås. Detta "insurnande" brukar dock oftast innebära att han har haft rätt. Okej, jag erkänner, jag har ett behov. Jag har ett behov av struktur, ordning och reda. Detta styrs i månt och mycket upp av små post its, gärna i en skrikande neonrosafärg, där det står kort info om vad som bör göras. Jag både älskar och hatar dessa små lappar som jag i min egen övertygelse tror hjälper mig att göra mitt liv till det bättre.

"...rätta prov, handla x-mas vimplar, fixa julklapp till Mr Oa, skaffa nya skor till Lilleman, tvätta, beställa överkast, översätt till kusin o s v..."

Exakt hur detta hjälper mig hade jag inget enkelt svar på så igår fick jag se mig slagen i vår argumentation. Följden blev att jag slopade listan och det blev rock'n roll istället, då min man är fullt övertygad om att vi kommer att lösa och göra allt som står på listan ändå. Okej, here we go...Ut i strid, jag drog vapen mot "att göra listorna" och dagen kom och gick ändå.

Nu...söndag morgon, alla i huset sover utom mamman. Mamman smyger upp och i det omedvetna börjar hon strukturera. Det känns bra. "Att göra listan" skrivs, men inte på några små neonrosa lappar som sitter uppe och irriterar, utan i mitt allldeles egna huvud. Jag mår bra av det. Jag vill ha lite koll på läget i alla fall och det står jag för. Sedan behöver det kanske inte gå över styr. Jag älskar rock' n roll jag med, men ibland finns inte tiden med på min sida och då gäller det att utnjuta varje sekund av det som ges. Livet kan inte vänta.

Jag höjde den vita flaggan mot att "göra listorna" och freden är nu ett faktum. Jag lovar dock att hädanefter inte skriva några mer post its utan behålla dem för mig själv. Fast det är klart, ljusblåa kanske fungerar annorlunda?

Trevlig söndag, kram Fru F.