torsdag 30 december 2010
tisdag 28 december 2010
A few days of...
onsdag 22 december 2010
måndag 20 december 2010
Pulkamåndag och stressvägran.
Som många vinterdagar tidigare spenderades även denna dag i pulkabacken med kära vänner. I love it! Även om det är rätt kallt nu försöker vi vara ute mycket och njuta av vintern. Fast det är klart, det är rätt nice att stanna inne också om man får göra något kul. Lira lite gura med farsan...
...och "spela Jay" är rockigt och roligt, minst sagt.
Mamma håller fast vid att vi skall våga vägra julstress så vi får se vart vi hamnar...julkort, de sista paketen, packning inför semester...ja, inget av det är gjort så det finns lite kvar att göra. Men äsch, jag har ju varit snäll så tomten kommer väl ändå? Och vad skulle det väl göra om julkorten kommer lite sent? Det är ju tanken som räknas.
Yepp! Det borde ordna sig liksom. Jag ska i alla fall ställa ut gröt till Tomten, det har jag bestämt.
Kram Lilleman.
onsdag 15 december 2010
tisdag 14 december 2010
Nu...
...lägger vi oss och hoppas att nattsömnen får vara ostörd. Ingen mer hosta tack, bara en god natts sömn. / Natti
Picasso Johansson.
Varje kväll samma sak. Jag är så trött så att jag knappt kan stå på benen. Jag har nästan precis somnat, men tvingat mig upp ur sängen en stund till. För min egna stund. Ett par timmar till innan John Blund skall få dejta även mig. Nu har precis hans möte skett med Lilleman Johansson.
Med tunga steg och trötta ögon patrullerarar jag mellan kaoset. "Plötter" överallt, i alla dess färger dessutom. Det är noga vart jag sätter ned min fot. "We wish you a Mer..." Åh nej! Tyst! Nej! Inte låta...du kan väcka...Puh, den spelande tomten tystnar. Jag fortsätter mitt patrullerande.
Jag stannar upp. Plötsligt är jag inte trött längre. Jag känner mig klarvaken och jag ler. Allt "plötter" och alla färger har nått en ny dimension. Herregud, det är ju ett konstverk jag ser framför mig- ett mästerverk, skapat av den största. Det sprider sig dessutom över hela hemmet, i alla rum. Konstnären har satt sina spår. Det är vackert. Jag blir varm inombords. Tänk att jag får vara med om dessa storslagna verk vareviga dag. Jag är tacksam, tacksam för att jag är närmast den store Picasso Johansson.
Jag smyger mellan alla saker och funderar. Ska man verkligen förstöra detta konstverk?
Okej, låt gå. Imorgon skapar vi nya.
Länge leve konsten. /Fru F.
Med tunga steg och trötta ögon patrullerarar jag mellan kaoset. "Plötter" överallt, i alla dess färger dessutom. Det är noga vart jag sätter ned min fot. "We wish you a Mer..." Åh nej! Tyst! Nej! Inte låta...du kan väcka...Puh, den spelande tomten tystnar. Jag fortsätter mitt patrullerande.
Jag stannar upp. Plötsligt är jag inte trött längre. Jag känner mig klarvaken och jag ler. Allt "plötter" och alla färger har nått en ny dimension. Herregud, det är ju ett konstverk jag ser framför mig- ett mästerverk, skapat av den största. Det sprider sig dessutom över hela hemmet, i alla rum. Konstnären har satt sina spår. Det är vackert. Jag blir varm inombords. Tänk att jag får vara med om dessa storslagna verk vareviga dag. Jag är tacksam, tacksam för att jag är närmast den store Picasso Johansson.
Jag smyger mellan alla saker och funderar. Ska man verkligen förstöra detta konstverk?
Okej, låt gå. Imorgon skapar vi nya.
Länge leve konsten. /Fru F.
måndag 13 december 2010
Santa Lucia.
På Luciadagen har vi bara chillat här hemma. Jag är krasslig och har feber. Lite synd är det att man har missat Luciatåget på förskolan. Vi har ju övat i flera veckor på sångerna. Vilken tur att vi hade ett litet miniluciatåg i helgen med grannarna. Då blev det ju lite "tipp, tipp, tapp" i alla fall. / Lilleman
söndag 12 december 2010
For what is worth.
Energitjuvar finns det gott om, i alla dess former. Visst är det härligt med det motsatta? "Så mycket bättre" är ett bra exempel på det. /Fru F
lördag 11 december 2010
Krigsförklaring mot "att göra listor".
Mr Oa:
- Men du har någon sådan där grej...
Fru F:
- Vadå?
Mr Oa:
- Jo, att du ska hela tiden...
Och så fick han mig åter att tänka, men inte utan att jag blev lite sur förstås. Detta "insurnande" brukar dock oftast innebära att han har haft rätt. Okej, jag erkänner, jag har ett behov. Jag har ett behov av struktur, ordning och reda. Detta styrs i månt och mycket upp av små post its, gärna i en skrikande neonrosafärg, där det står kort info om vad som bör göras. Jag både älskar och hatar dessa små lappar som jag i min egen övertygelse tror hjälper mig att göra mitt liv till det bättre.
"...rätta prov, handla x-mas vimplar, fixa julklapp till Mr Oa, skaffa nya skor till Lilleman, tvätta, beställa överkast, översätt till kusin o s v..."
Exakt hur detta hjälper mig hade jag inget enkelt svar på så igår fick jag se mig slagen i vår argumentation. Följden blev att jag slopade listan och det blev rock'n roll istället, då min man är fullt övertygad om att vi kommer att lösa och göra allt som står på listan ändå. Okej, here we go...Ut i strid, jag drog vapen mot "att göra listorna" och dagen kom och gick ändå.
Nu...söndag morgon, alla i huset sover utom mamman. Mamman smyger upp och i det omedvetna börjar hon strukturera. Det känns bra. "Att göra listan" skrivs, men inte på några små neonrosa lappar som sitter uppe och irriterar, utan i mitt allldeles egna huvud. Jag mår bra av det. Jag vill ha lite koll på läget i alla fall och det står jag för. Sedan behöver det kanske inte gå över styr. Jag älskar rock' n roll jag med, men ibland finns inte tiden med på min sida och då gäller det att utnjuta varje sekund av det som ges. Livet kan inte vänta.
Jag höjde den vita flaggan mot att "göra listorna" och freden är nu ett faktum. Jag lovar dock att hädanefter inte skriva några mer post its utan behålla dem för mig själv. Fast det är klart, ljusblåa kanske fungerar annorlunda?
Trevlig söndag, kram Fru F.
- Men du har någon sådan där grej...
Fru F:
- Vadå?
Mr Oa:
- Jo, att du ska hela tiden...
Och så fick han mig åter att tänka, men inte utan att jag blev lite sur förstås. Detta "insurnande" brukar dock oftast innebära att han har haft rätt. Okej, jag erkänner, jag har ett behov. Jag har ett behov av struktur, ordning och reda. Detta styrs i månt och mycket upp av små post its, gärna i en skrikande neonrosafärg, där det står kort info om vad som bör göras. Jag både älskar och hatar dessa små lappar som jag i min egen övertygelse tror hjälper mig att göra mitt liv till det bättre.
"...rätta prov, handla x-mas vimplar, fixa julklapp till Mr Oa, skaffa nya skor till Lilleman, tvätta, beställa överkast, översätt till kusin o s v..."
Exakt hur detta hjälper mig hade jag inget enkelt svar på så igår fick jag se mig slagen i vår argumentation. Följden blev att jag slopade listan och det blev rock'n roll istället, då min man är fullt övertygad om att vi kommer att lösa och göra allt som står på listan ändå. Okej, here we go...Ut i strid, jag drog vapen mot "att göra listorna" och dagen kom och gick ändå.
Nu...söndag morgon, alla i huset sover utom mamman. Mamman smyger upp och i det omedvetna börjar hon strukturera. Det känns bra. "Att göra listan" skrivs, men inte på några små neonrosa lappar som sitter uppe och irriterar, utan i mitt allldeles egna huvud. Jag mår bra av det. Jag vill ha lite koll på läget i alla fall och det står jag för. Sedan behöver det kanske inte gå över styr. Jag älskar rock' n roll jag med, men ibland finns inte tiden med på min sida och då gäller det att utnjuta varje sekund av det som ges. Livet kan inte vänta.
Jag höjde den vita flaggan mot att "göra listorna" och freden är nu ett faktum. Jag lovar dock att hädanefter inte skriva några mer post its utan behålla dem för mig själv. Fast det är klart, ljusblåa kanske fungerar annorlunda?
Trevlig söndag, kram Fru F.
Kusin Vitamin.
Just nu.
Lax och mos i ugnen, lite rött i glaset. Mys i soffan med son och man. Vad kan man mer begära?
Lilleman:
-Pappa...
Mr Oa:
- Mmm...
Lilleman:
-Älska...
...Ja...det skulle vara det förstås...
/ Kram Fru F
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)