Även K. Boye talar om:

Små ting.

"Orkar du inte ett steg mer,
inte lyfta ditt huvud,
dignar du trött under hopplös gråhet tacka då nöjd de vänliga, små tingen,
tröstande, barnsliga.
Du har ett äpple i fickan,
en bok med sagor där hemma
små, små ting, föraktade
i den tid, som strålade levande,
men milda fästen under de döda timmarna"

(K.Boye, ur diktsamlingen Moln).

Är det inte underbart med ord? Även de som är "sparade" från 1922 Häftigt..då som nu...