Annorlunda men ändå lika

Tog precis en paus...en paus från ostrukturerade tvätthögar, dammråttor och plock. Var tvungen att ta detta nu... annars gror det igen... även om en Sigge/Sofie stund lockat mer
♥

En liten tanke slog mig- tänk så mycket jag gör nu som jag inte gjorde innan jag fick min lille E? Jag läser barnböcker, jag sjunger ABC-sången, jag kittlar honom, jag badar med honom och ankor, jag matar/provsmakar, jag klappar/vaggar, jag plockar med leksaker, jag pratar bebisspråk (fast man inte ska), jag shoppar storlek mini, jag pussar honom på kinden biljoner gånger om dagen, jag diskuterar väldigt viktiga saker med andra mammor som nattsömn, tredagarsfeber o s v ....MEN framförallt...jag sätter honom, det viktigaste först i allt...och det är underbart!

Men annars är jag nog inte så värst annorlunda ändå, utan samma gamla Fridolina. Jag fikar med mina vänner, jag pussar på Mr Oa, jag tänker på skolan nu fast jag är ledig, jag dansar, jag går på fest, jag äter choklad, jag "datoriserar" (fias ord), jag tränar, jag bakar, jag sover, jag skrattar, jag tänker, fixar och donar och VILL mer och mer hela tiden...Och det är härligt det. Men det är väl det som är livet på något sätt... "görandet" och målen... att byta en bajsblöja, eller att gå på en kräftskiva med vänner och familj, eller att läsa en distanskurs eller att göra något annat nytt kreativt härligt, eller som nu- att bara vara.

Jag gillar't och jag gillar't skarpt! Och vid min sida i detta finns en unik egen liten individ som redan nu sätter sina egna personliga mål och det är fantastiskt att se! Min lille Ebbe Johansson- världens bästa, förstås!