Mi Johansson 9 månader imorgon.

Efter att jag börjat krypa händer allt fler saker i raketfart. I förgår morse hittade mamma och pappa min första tand. De hade inte direkt väntat sig någon, eftersom brorsans första kom när han var ett och ett halvt år. De hade till och med funderingar på om de skulle behöva köpa några gaddar åt honom. Men min tandfe ville annorlunda för mig. En tand är på väg upp och vi kan redan ana den andra. Jag älskar att resa mig mot alla möbler jag ser och är inte rädd för att kasta mig framåt. JAG VILL JU GÅ NU!!! Mamma och pappa njuter av alla mina framsteg och erkänner att de är lite trötta på kvällarna. Småbarnsföräldrar.nu liksom. Hela dagarna är det fullt ös hos Johanssons. Jag älskar att vara med brorsan och vill gärna leka med exakt samma saker som honom. Fröken envis är förnamnet och brorsan blir inte glad när jag knycker någon leksak från honom. Syskonkärlek i sitt esse. Jag är mer envis än honom och försöker alltid få min vilja genom. Han är snäll och ger oftast med sig, om det inte är stora legot det handlar om. Livet är underbart och jag en är tokglad tjej som alltid ler och vaknar t i d i g t på morgon. Kram Lillasyster.