Utsläppta chokladdrömmar.

Hudiksvall 09.21. På väg. Att fyllas med kunskap inom ett område som är kul. Ja kul. Mindre kul är att lämna allt i några dagar. Det ger garanterat perspektiv på det allra mesta, bästa och viktigaste. Det finns där. Hemma. Och home is were family is. Så enkelt är det. Och inte är det i Glada Hudik, det vet jag bestämt. Även om det säkert är rätt trevligt här. Framme om några timmar. Redo att ge allt. Just därför tror jag. Annars kunde jag varit hemma. Men nu är jag här och livet kan inte vänta. Helgens Lasse konsert fick mig åter att inse det viktiga och stärka mig i tron på mina värderingar. "Be en bön du loosar ingenting" som han sjunger det. Älska livet och rocka på och kanske framförallt tala om hur du känner. Jag har aldrig misslyckats då jag gjort det jag känt för och vågat prova. Men däremot kanske jag har gjort lite fel. Och det är väl inte så farligt?Men däremot dom gånger jag inte vågat prova... ja, de gångerna har jag stått kvar där på perrongen med min chokladdröm inlåst istället för utsläppt. Varför hålla på det gottiga i livet?Carpe Diem som han säger den där kloka mannen som jag gift mig med och fundera på "Vad" som egentligen är det värsta som kan hända? När det kommer till
mig själv kan jag alltid ta tåget hem igen. Järnvägsspår och perrong finns kvar... och då får jag väl prova att koka några nya chokladrecept. Om jag vågar. Kram på er/ Fru J.