Ni vet förra veckan...att kliva in på universitetet. Se Samma sak. Nya människor, nya marker, nya trakter. Det okända. Men vad är det för fel? Här öppnar ingen den stora porten, här sitter 30 stycken stora, en hel vecka tillsammans med armarna i kors och kan redan, är bäst...och man skulle bara våga öppna porten lite på glänt...Huuu...så illa.
Nej, heja minimänniskor, ni är bäst och vi vuxna kan lära av och lära om. Vart är vi annars på väg? Jag är inne i början av en ny kommande universitetsexamen och jag skiter ner mig snart. (Ursäkta uttrycket).Klarar jag detta? Och ingen annan, ingen annan i det vuxna precisa, riktiga rummet känner väl som jag förstår jag? Nej, herregud- de kan ju redan! Inget magpirr som Alfons Åberg här inte! Och så armarna i kors på det. Stängt, korsat och hårt. Med lås och bom.
Men hörrni... jag vågade...jag frågade liksom lite försiktigt, jag var den dumma, jag hörde mig för...och vet ni...vips så hade sju till av de vuxna samma fråga. Läskigt va? Som en dominoeffekt. Alfons Åberg I need u! Visa dig i min nya duktiga klass är du snäll, för vem ska jag annars vara kompis med? Mållgan kanske?
/ Fru J.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar